Någon dag efter att det hände fick jag reda på det. Men det känndes inte verkligt. Liksom, någon som man har sett rätt ofta och snackat med några gånger är borta .. jag kände honom inte men jag vet vem det är. Och jag vet att det är för tidigt för någon som är 17 år att dö!! Läste nu ikväll vad hans närstående har skrivit om honom och tårarna bara sprutar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att förlora någon man älskar. Jag vill inte föreställa mig det!!!

Jag vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget .. men jag tycker att livet är så jävla orättvist! Personer som verkligen förtjänar att leva dör och tvärtom. Man vet inte riktigt när ens liv tar slut .. imorgon eller om flera år.

Därför är det viktigt att ta vara på det vi har medan vi har det. Prioritera rätt. Umgås med de vi älskar och som älskar oss. Se oss för innan vi går över vägen. Vara mer uppmärksam. Småsaker som kan göra att du överlever det ögonblicket. 

Lev och njut av livet, men gör det säkert. Det tänker jag göra, iaf försöka.

Det första jag gjorde när jag fick reda på att Niclas dött i en bilolycka som orsakats av ett bilrace var att ringa min lillebror och förbjuda han att göra massa saker. Det kunde lika gärna ha varit han som suttit i den bilen och dött.

Nu ska jag sova, iaf försöka.